söndag 5 september 2010

Karriären som inte blev av

Redan tidigt i livet, innan jag började skolan, var jag arbetsskygg, eller insåg åtminstone att livet inte bara kan bestå av jobb. Så därför planerade jag att bli sopåkare. Dels verkade det roligt att köra lastbil, men huvudskälet var att man bara behövde jobba på tisdagar. Det hade jag kommit fram till efter ett par års fältstudier eftersom det bara var då den gröna sopbilen syntes till i vårt villakvarter.

Nu vart det inte riktigt så, men det kanske var lika bra med tanke på hur en sopgubbes vardag framställs i den här annonsen.

Fläckkfritt i Året Runt 1970

2 kommentarer:

Ulf M sa...

Den där annonsen kommer jag mycket väl ihåg och trots att jag inte kunde läsa 1970, så gick budskapet fram till mig också... Alltså: även om man kör den smutsiga sopbilen, men har en snäll tant som tvättar den vita overallen så är allting bra! : -)

Karlsson sa...

Det var en tolkning som förmodligen ligger närmare verkligheten. Det är viktigare med en snäll tant än fabrikatet på tvättmedlet. :-)